Smittskydd

Blåtunga

Blåtunga

Blåtunga är en virussjukdom som kan drabba idisslare och kameldjur och sprids med vissa arter av blodsugande svidknott.

Sjukdomen förekommer normalt inte i Sverige och lyder under epizootilagen, vilket betyder att du som djurägare är skyldig att genast kontakta veterinär om du misstänker att djuren drabbats av blåtunga.

Smittvägar

Infekterade svidknott (Culicoides) kan vid blåsigt väder följa med vinden långa sträckor, särskilt över öppet vatten. År 2008 påvisades blåtunga för första gången hos svenska djur, vilket troligen orsakades av knott som blåste in från norra Tyskland. Utbrottet kunde då bekämpas med hjälp av vaccination av djur i det drabbade området. 

I september 2024 påvisades blåtunga på besättningar i Bohuslän och smittspridningen fortsatte i Skåne och längs med västkusten. I slutet av oktober var mer än 300 besättningar smittade.

Symtom

Symtomen består av feber och sårig och svullen slemhinna i mun och nos, vilket ger salivering, och nosflöde. Svullnad kan ses kring nos, öron och ibland hela huvudet. Även hälta kan ses. Blåtunga kan också orsaka kastningar eller missbildningar hos foster.

Får drabbas oftare av allvarligare symtom, inklusive dödsfall, medan nötkreatur vanligen får mildare symtom i form av salivation, ökat nos-och tårflöde och minskad mjölkproduktion.     

Var uppmärksam – och rapportera

Håll koll på symtom som kan överensstämma med blåtunga. Kontakta genast veterinär om du misstänker sjukdomen.