Utfodring och hull
Att hålla dikor i rätt hull kan vara en utmaning, men det är viktigt för både din ekonomi och djurens välfärd.
Rätt foder till rätt kor
Foderstyrning till dikor är inte helt enkelt. Alla kor i gruppen måste kunna ha tillgång till foder, annars är risken att de som bäst behöver det får minst.
Anpassa alltid mängden foder efter de djur i gruppen som har störst behov.
Vilket grovfoder ska jag ge mina dikor och hur mycket?
Det snabba svaret är att en diko äter ungefär 10 rundbalar ensilage per stallsäsong. Mängden och kvalitén behöver däremot anpassas till dikornas behov, och var i dräktigheten de befinner sig.
För dikor gäller oftast att hålla fri tillgång så alla får chans att äta. En utmaning med fri tillgång är att inte få överhull. Därför är ett ensilage med lågt energivärde bra - helsäd, sen skördad vall, blanda med halm - eller ständig tillgång på halm. Vid begränsad utfodring krävs en ätplats per ko så att alla kommer åt att äta sin ranson.
Lågdräktighet
När korna är lågdräktiga är behovet av energi som minst. Under den här perioden passar ofta ett sent skördat ensilage med högt fiberinnehåll och låg smältbarhet. Alternativt ett lite bättre ensilage med inblandning av halm. Här passar även ett bete med lägre näringsinnehåll, som exempelvis naturbete eller höstbete. Låt de feta korna leva på hullet. Glöm inte mineraler – extra viktigt till dikor som kanske får sämre grovfoder och inget kraftfoder
Högdräktighet och digivning
Under högdräktighet och digivning, behöver dikorna istället ett mer näringsrikt ensilage, och eventuellt tillskott av kraftfoder. Ett lämpligt vallfoder för en diko har näringsvärden runt 10 MJ energi och 120-140 gram råprotein. Fodret behöver också kompletteras med mineraler.
Rätt hull vid rätt tidpunkt
Feta kor riskerar kalvningsproblem och nedsatt fruktsamhet. De har dessutom en högre foderkostnad. Magra kor får svagare kalvar, ger mindre mjölk och en risk att fruktsamheten inför nästa dräktighet försämras.
Spara på foderkostnaden genom att utgå ifrån kons förmåga att lägga på hullet. Ett väl utnyttjat bete gör att kon kan leva på hullet under lågdräktigheten. Under högdräktigheten går det åt mer foder. Sen när hon kalvat och ger di, krävs ett foder med mer protein och energi.
- Sträva efter lagom hull vid kalvning, hullpoäng 3 är ett bra riktmärke.
- Om det finns möjlighet att gruppera för anpassad utfodring, dela gärna in i två eller tre grupper. Exempel på grupperingar:
- Kvigor som ska kalva första gången.
- Kor som behöver lite mer, de som är i sämre kondition.
- Äldre kor som tar för sig.
- Efter beräknad kalvningstidpunkt om kalvningen är väldigt utsträckt i tiden. Gruppera utifrån när tjurarna plockades bort eller efter genomförd dräktighetsundersökning. - Ge extra foder om det är långt till betessläpp. Ligger kalvningen nära i tiden, brukar de återhämta sig snabbt om betet är bra – däremot krävs tillskottsfoder till de kor som kalvat och släpps ut långt före betet kommit igång.
Analysera fodret
Med foderanalyser har du möjlighet att kunna styra utfodringen. Det ökar träffsäkerheten i att rätt foder når rätt djurgrupp. Ett optimalt foder är biologiskt rätt för djurgruppen till en så låg kostnad som möjligt.
