Smittskydd

Blåtunga

Blåtunga

Blåtunga är en virussjukdom som kan drabba idisslare och kameldjur och sprids med vissa arter av blodsugande svidknott.

Sjukdomen förekommer normalt inte i Sverige och lyder under epizootilagen, vilket betyder att den skulle hanteras enligt särskild lagstiftning och bekämpas med statliga medel om den skulle dyka upp här (se mer under rubriken Var uppmärksam – och rapportera).

Smittvägar

Infekterade svidknott (Culicoides) kan vid blåsigt väder följa med vinden långa sträckor, särskilt över öppet vatten. År 2008 påvisades blåtunga för första gången hos svenska djur, vilket troligen orsakades av knott som blåste in från norra Tyskland. Utbrottet kunde då bekämpas med hjälp av vaccination av djur i det drabbade området.

Symtom

Symtomen består av feber och sårig och svullen slemhinna i mun och nos, vilket ger salivering, och nosflöde. Svullnad kan också ses kring nos, öron och ibland hela huvudet. Även hälta kan ses. Får drabbas oftare av allvarligare symtom, inklusive dödsfall, medan nötkreatur vanligen får mildare symtom i form av salivation, ökat nos-och tårflöde och minskad mjölkproduktion.     

Var uppmärksam – och rapportera

Håll koll på symtom som kan överensstämma med sjukdomen blåtunga. Blåtunga lyder under epizootilagen och djurägare som misstänker sjukdomen ska kontakta veterinär.