Längtan till landet

Jag ser människor som tar sin kaffestund eller medhavd lunch tillsammans med någon, sittandes vid landsvägskanten eller i ett naturreservat alldeles nära mig. Det verkar vara så på många håll i vårt land, och ännu mera just nu, i vår. 

Sverige - landet som historiskt länge varit förskonat från elände - tack och lov. Vi har inte behövt bekymra oss för morgondagen, i vart fall inte för maten på bordet. När jag via telefonen har kontakten med min tyska vän Maria 90 år, hör jag henne kommentera att det förstås är allvarligt nu.  

Hon undrar hur vi har det och hon funderar över att det verkar så tillitsfullt i Sverige. Det talas om ”Schweden” på nyheterna i Tyskland, och hon undrar hur det går med lantbruket. För det var med det hon överlevde: en bit bröd för dagens arbete på fälten hos bönderna, när inga andra jobb fanns för sådana som hon som inte haft en enda vettig skoldag under sex års krig. Jag hör en erfarenhet från en mycket tuffare tid än det som händer idag. Det verkar ha givit henne och flera ur hennes generation någon slags mental immunitet.

Jag tänker då: är det så med oss lantbrukare? Inte att vi skulle förringa den extrema situation vi befinner oss i med pandemin, men ändå att vi under lång tid övats i mentala förberedelser…?  

Vi lantbrukare i Sverige har länge ”stått ut”, vi är vana vid utmaningar. Det är mycket som vi får förhålla oss till utanför vår kontroll, och inte minst har vi långa tidsperspektiv i våra åtaganden; det vi sådde i höstas kanske kan skördas nu i höst. Det vårsådda som i över en månad väntat på regndropparna, när gror det? Och det flertal stallar som för dryga tio år sedan och senare, byggdes med framtidstro i hopp om att öka den svenska matproduktionen, tär fortfarande på vår ekonomiska uthållighet. Det är långsiktighet i allt vi gör och vårt ansvarstagande är stort. 

Maria nämnde ordet ”tillit”. Det är och har varit bland det viktigaste för mig, och jag tror det är därför vi är lantbruksföretagare. Vi litar på vår egen förmåga och kunskap. Det är själva kärnan till att vi håller på med marken, med djuren, och att varje ny säsong ger en nytändning. Framtidstro och tillit, och att vi löser saker på sikt tillsammans.  

Att driva ett lantbruksföretag är ett av de roligaste och mest utmanande jobb man kan ha. Det känner flera med mig och inte minst ungdomarna, som nu ökar i antal till utbildningarna inom ett av de viktigaste framtidsjobben! 

När besökarna i vår natur på riktigt förstår det, att det är vi lantbrukare som skapar och producerar allt detta och kanske händer det nu, när det är lättare att umgås ute i den fria naturen än i stan. Och när vi alla ofta påminns om betydelsen av svensk livsmedelsproduktion och svenskt lantbruk.  

Jag önskar er alla en trevlig Valborg och att vi tillsammans kan klämma i med versen:
"Ja, jag kommer hälsen glada vindar, Ut till landet ut till foglarne…"