Kontraktsuppfödning av kvigor

• Kontraktsuppfödning av kvigor blir allt vanligare.
• Vissa gårdar kan på grund av platsbrist, hög arbetsbelastning, miljöhänsyn, ekonomiska skäl eller andra anledningar inte föda upp sina egna rekryteringsdjur.
• Tips och råd för hur kviguppfödare och mjölkproducent får till ett samarbete som båda är nöjda med.

Hur får man då till ett samarbete mellan en kviguppfödare och en mjölkproducent som båda är nöjda med? För att samarbetet ska blir bra måste båda parter tycka att verksamheten är ekonomiskt fördelaktig och de måste ha samma mål, ”bra” kvigor. Här följer konkreta tips på hur ett bra samarbete kan skapas och skötas:

• Mjölkproducenten och kviguppfödaren träffas och diskuterar igenom förväntningar och förutsättningar innan de beslutar sig för ett samarbete. Några gemensamma mål skrivs ner på ett papper. Exempel på frågor som bör diskuteras är: När ska kvigorna kalva in? När levereras kalvarna/kvigorna? Hur sker djurtransporterna? Hur många kvigor per år omfattar kontraktet? Ska kvigorna semineras eller kan tjur användas? Vem väljer semindoser? Hur sätts priset på kvigor/kalvar? Vad händer om en kviga kalvar in med mastit/blir sjuk i samband med inkalvning?
• Tillsammans går man och tittar på de byggnader där kvigorna ska hållas. Hur många kvigor ska det vara i boxarna? Det kan även vara bra att gå titta på betesmarkerna tillsammans.
• Diskutera igenom kvigornas utfodring. Frågor som bör diskuteras är: Vilka fodermedel ska användas? Ska grovfodret analyseras? Vilken ska utfodringsintensiteten vara? Om kvigorna grupputfodras bör näringskoncentrationen i foderstaten till äldre kvigor vara så låg att det inte blir stor konkurrens om fodret. Konkurrens om en liten fodergiva med hög koncentrationsgrad är ett säkert sätt att föda upp kvigor med stor variation i storlek och hull.
• Skriv ett kontrakt. I kontraktet kan man skriva in krav som att X procent av kvigorna ska vara minst Y cm höga och väga minst Z kg vid inkalvning. Även kviguppfödarna kan ha krav på hur kalvarna som levererar ska se ut eller när de ska levereras.
• När kontraktet är skrivet och samarbetet startat bör kviguppfödaren och mjölkproducenten ha kontinuerlig kontakt. Mjölkproducenten bör besöka sina framtida mjölkkor med jämna mellanrum för att se hur uppfödningen fortgår. Om det är något som han/hon inte är nöjd med bör detta påtalas direkt.
• Kviguppfödaren ska dokumentera ”allt” som händer under kvigornas uppväxt, vad som utfodrats, ev. vägningar, hullbedömningar, foderanalyser och sjukdomsutbrott.
• Samarbeten brukar fungera bäst om båda parter ser varandra som jämlikar och visar ömsesidig respekt. Alla betalningar och leveranser av djur bör ske som överenskommet.
• Följ upp samarbetet. Ta reda på varför ev. brister uppstod. Hur ska de kunna undvikas i framtiden? Lös problemen tillsammans. Fick t.ex. flera av kvigorna fång strax efter inkalvningen? Eller kalvade de in med mastit? Varför? Hur ska det kunna undvikas?

Referens: Davis, R. Hoard´s Dairyman. August 10, 2004, s. 477.

Texten i Kortfakta är en syntes av artikeln i Hoard´s Dairyman, men har också kompletterats med några tillägg från Katarina Steen.

Informationsansvarig: Jakob Söderberg